Från Stockholm till Skåne på en enkelbiljett

 

Så var det dags, idag har jag äntligen blivit jag Skåning ”pau riktigt” igen!

I torsdags lämnade jag in datorn och vinkade hejdå till ett semestertomt kontor. Kändes overkligt och det var nästan skönt att så många var borta. Det är helt klart lättare att ta farväl av en byggnad än av människor..

Samma eftermiddag tog jag tåget till Småland för att hämta pappas bil som jag lånat till flytten. Efter en natt i paradiset (även kallat Kristdala, pappas hemort) körde jag i retur mot Stockholm och mötte min Johan som kom med tåget. Resten av helgen har gått åt att köra släpvagn, hetsäta Max-mål och kånka kartonger fem trappor upp till vindslägenheten i Lund. Fyra dagars resande och två dagars bärande känns i kroppen och det är himla, himla fint att nu äntligen vara på plats.

Efter gymnasiet var min värsta mardröm att bo i Lund, aldrig någonsin skulle jag flytta tillbaka! Och ja, vad ska jag säga.. Jag gjorde vad jag kunde för att fly. Flyttade till Chile, följt av Kanada och Italien, även testat på såväl Stockholm som Göteborg. Allt för att undvika inskränkta lilla Lund. Och jag behövde de erfarenheterna, men ni vet vad de säger va? Man kan ta tösen från Skåne men inte Skåne från tösen.

Jag vet inte varför vi Skåningar tenderar att vara så patriotiska? Eller jo, det vet jag. Det är något speciellt med Skåne helt enkelt. Gud vad jag ser fram emot att göra dagsutflykter till små gårdsbutiker, ”gå på torget” och handla grönsaker, äta falafel på Möllan, och ta tåget över till Köpenhamn. Men inte minst, att spendera tid med familj och vänner som jag allt för länge haft på distans.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *