Hatkärleken till lök

Hörrni, jag skulle vilja prata lite lök med er. Gul lök. Eller egentligen även rödlök, vitlök, schalottenlök.. Men låt oss fokusera på den gula.

Jag älskar gul lök i matlagning, det är så himla användbart och smakrikt. Perfekt som bas i en gryta eller soppa, eller stekt och karamelliserad som ett tillbehör. Eller fint hackad i en tomatsalsa. Eller nedriven i en färsblandning.. Ja, löken är helt enkelt himla användbar och ofta är det just löken man börjar med när man ska laga mat.

MEN, snälla säg att det inte bara är jag som avskyr att hantera löken i köket?! Allt från det att man får hem den tills att den ligger i pannan tycker jag är galet irriterande faktiskt. Skal som smular och hamnar på golvet bara man tar i löken. Och när man sen ska skala den, ja då sitter det som fastklistrat istället..

Är det någon som har bra tips på hur man enkelt får bort alla skalrester på ett smidigt sätt?

När man väl har fått av skalet och äntligen ska börja hacka, ja då är iallafall jag en sån där blödig person som jämt börjar gråta. Det svider och rinner från ögonen och samtidigt är det svårt att torka tårarna för man har händerna fulla med lök.. Bah.

Här är det tillslut färdiggråtet! Den här gången hackade jag ytterligare ett gäng grönsaker som skulle vara till en kycklingbuljong. När man kommit till det här steget så vänder matlagningen för mig och gråten byts ut mot ett lugn och ett leende. Det är nu den roliga biten börjar!

10 reaktioner till “Hatkärleken till lök

  1. Hett tips, glasögon eller linser skyddar ögonen mot gråt. Synfel ftw.

    Jag gillar att skära lök! Den är så fast, håller inte på och vrider sig som tomat.

  2. Lök

    Lök är fantastisk i matlagning.
    Men den är samtidigt mycket billig.
    Ett sätt är att skära av ”toppen”. Dela resten i 2 halvor.
    Ta av skalet. Därefter kan man dela den som man vill utan problem till stor eller små bitar för fortsatt användning.

    Vitlök. Användes aldrig i tidigare i svenska kök.
    1992 började jag jobba i Tallinn. De som köpte vitlök i affären var ryssar. Estländarna använde den inte. Naturligtvis mycket grovt generaliserat. Jag brukar säga att sjön Peipsijärvi delar användningen av vitlök. I gamla tider.

    1. Ja jag älskar att ha lök i maten! Gott, nyttigt, användbart, billigt.. Det är bara hanteringen som är tråkig, skal som fastnar överallt osv. Annars skär jag den ofta ungefär som du beskriver faktiskt.
      Kul info om vitlöken 🙂

  3. Skidglasögon tror jag att jag använde någon gång hemma… Jan Boris-Möller skrev att det hjälper att skölja löken kallt en stund, jag tror det har en viss effekt. Jag har annars tänkt någon gång att lök är en gudabenådad grönsak, den återfinns i alla världens kök. Du kan lägga till att magen kan protestera en aning. Det får det helt enkelt vara värt.

  4. Hej Astrid!

    Jag hittade din blogg via Forni.se
    Jag ser du också har gått din egna väg och följt din dröm och passion i livet. Jag har precis gjort samma sak. Fast jag sätter igång Sept 1st. (Hemsidan lanseras då). Jag bor i USA och håller på att starta en digital plattform för hundägare. Michaela inspirerade mig också. 🙂
    Din sida är fantastisk! Mat är också ett stort intresse för mig så du har definitivt en ny trogen följare.

    Här är en sida med tips på hur du inte gråter när du skär en lök.
    https://www.thedailymeal.com/cook/10-proven-ways-cut-onion-without-crying

    Hälsningar,
    Henrietta

    1. Hej Henrietta!

      Tusen tack för din fina kommentar! Vad roligt att höra från fler som vågar gå sin egen väg, det gör mig ännu mera pepp 🙂 Ser fram emot att kika in på din sida när den öppnar, älskar hundar! Har växt upp med hund och så fort jag kan kommer jag skaffa en igen 🙂

  5. Kul att läsa om dina äventyr i köket.
    Lök är super men bökig.
    För att inte gråta gäller det att försöka att inte sympatisera med löken. ”Den är trots allt ‘bara’ en växt”, ”du ska ändå äta den”, ”den har inget nervsystem” etc. brukar fungera.

    Om det inte fungerar så kan du prova att jobba på våta ytor och med en våt kniv. Som försvarsmekanism ger löken ifrån sig ett svavelhaltigt ämne som när det blandas i vatten på dina ögon bildar svavelsyra. Genom att arbeta med våta redskap sker reaktionen där istället och du slipper få det i ögonen. Vill minnas att jag läste om detta i Ulf Ellervik’s bok Ond Kemi som din sambo har/hade.
    Om du använder en vass kniv skadar du färre av lökens celler och mindre mängd av ämnet avges; en slö kniv krossar cellerna och fler av dem förstörs.

    Skalningen är väldigt störig. Ibland hjälper det att rulla den hårt så att det yttersta mjuka lagret (precis under det trokade skalet) krossas lite, då sitter det yttersta skalet inte lika tätt längre och går oftast lättare att få av.

    1. Hej Henrik,

      Roligt att höra från dig här 🙂 Och tack för tipsen! Våta ytor ska definitivt testas, låter som ett säkrare kort än sympati i det här fallet..
      Ska kolla med Johan om han har kvar boken, hade varit kul att läsa 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *